6 år har passerat

Nu har redan 6 år passerat  - här kommer fortsättningen på artikeln jag berättade om i höstas...

Ska börja med att jag just i dag fått besked ifrån Bröstcancermottagningen att ingen cancer finns i min kropp just nu. Har varit jättenojig på sistone då jag har ont kring min isatta protes, den utrymda armhålan samt bröstkorgen och vänster lunga. Svårt att säga exakt vart det gör ont men skönt är det inte och såklart sätter sig spökena i huvudet. Vilken lättnad att varken prover eller skiktröntgen visade något som helst spår... Jippi !!!

Artikeln blev superbra och jag är jätteglad att kunna berätta om min fortsatta väg för de som vill läsa. 

Länk till Regionalt Cancercentrum där du kan läsa mer om vad som händer: Regionalt Cancercentrum

För två år sedan blev jag intervjuad av RCC Cancercentrum Stockholm/Gotland och artikeln tog stor plats i deras tidning som ligger på landets alla vårdinrättningar. Tycker själv att den blev riktigt bra och hoppas att ni sett den.

Nu är en fortsättningstidning på G och jag har blivit fotoad samt intervjuat igen om hur det går. Tänkte visa förra artikeln här i dag för er som inte tidigare sett den... 

Här kommer länken till RCC

Överlevare som kämpar på i hård motvind

En återkoppling till er alla, det går bra men livet är betydligt mer kämpigt än tidigare...

 Det rullar på och snart är det jul, hösten springer fram och jag har fullt sjå att inte gå i stress. Medicinerna jobbar ideligen emot mig och jag får ont i kroppen. Kroppen orkar inte ha ont och skriker så fort jag försöker prestera. Det är superviktigt med massor av vila men samtidigt inte sitta still, det biter sig lite i svansen men måste då stämmas av varje dag för att jag inte ska bli bränd i kanterna...
Det är superviktigt att jag hinner med att träna, annars blir min situation etter värre. Balansen är hårfin så jag inte dukar under i smärtor, smärtor som det inte hjälper att jag bedövar med piller. Min kropp orkar inte med smärtorna i alla fall, utan protesterar...

Sekundärt får jag mycket ont i nacken om jag låter stressen bita sig fast ordentligt.

 

Inom kort blir jag utförsäkrad, måste fortsätta betala skatt men får inget stöd ifrån staten. Ska det vara så att man räddas till livet men sen blir man slängd på en soptipp? Bra fråga eller hur...!!! Varför ska jag som är sjuk och sk. medicinskt handikappad inte få mer hjälp,??? Det är i dagsläget omöjligt för mig att jobba mer än mina 25% och ni kan ju räkna ut hur mycket jag ska kunna leva på om jag inte får något stöd...

 Tacksam för att jag har mitt företag, där kan jag variera mängden arbete, vila och lägga upp mina tider så att det gör det möjligt. Sitter i skrivande stund med en rungande huvudvärk, då jag just jobbat för mycket. Massor av positiv input, mängder av människor jag kan råda och hjälpa men sen får jag betala priset för att det är för mycket på en gång. Tacksamhet att jag har något mycket viktigt att göra, att hjälpa andra här i livet :)

3 år har passerat och jag är frisk :)

Hej alla som följer mig :)

Året som gått har varit gott och jag är ännu frisk från cancern, är så otroligt tacksam för just det.

Året har dock varit en utmaning på annat sätt, det är inte särskilt lätt att komma ut på andra sidan och nu klara sig själv, och då menar jag verkligen att jag verkligen kämpar för att hitta en balans i livet, mest arbetslivet.

Rehabilitering, vad är det? Det verkar inte som det är samma sak i hela landet i alla fall. På Gotland där jag bor kan jag inte skryta med att man satsar på att rehabilitera de som genomgått någon form av cancer och som sen behöver komma tillbaka till jobb och vardag. Själv har jag stött på, ifrågasatt, letat och bråkat för att finna lämplig väg för mig själv och andra. Jag hamnade i moment 22 där jag behövde få mina spänningar efter strålningen att släppa och därmed kunna andas igen. Om jag kan andas ordentligt så kan jag också börja träna och orka jobba. Att kunna träna har också varit svårt då mina mediciner jag tar, har gett mig mycket ont i kroppen, något jag lider av var dag men som blir en del av vardagen. Det innebär dock inte att jag orkar ha ont i längden, har under året blivit ganska smärtkänslig...

För ca ett år sedan kom jag tillbaka till att vara fullt friskskriven. Jättehärligt att slippa vara "sjukskriven" och därmed klara mig själv igen. Jobbade på med mitt företag som har varit och är min bästa väg och passar mig bra, då jag kan välja själv när jag jobbar och hur mycket. I somras kom dock en smygande stress till mig, efter normalt strävande att kunna komma tillbaka till en ok arbetstid även om den ligger en bra bit under det jag hade innan. Stresstoppar tvingade mig till slut att ge upp och jag kunde helt enkelt inte längre jobba igen. Fick mycket stöd och hjälp utav min läkare som sjukskrev mig 100% på direkten när vi träffades. Jag var helt nere i skorna, orkade  inte göra något utan att stressen fullständigt förlamade mig, hade fått s.k. fatigue. Jag orkade inte ens boka av mina kunder, utan tragglade mig igenom dem jag hade inbokade trots sjukskrivning bara för att jag inte orkade ta ett enda beslut.

Under hela hösten hade jag inte någon kontakt med Försäkringskassan alls, just bara för att jag inte orkade det. När jag efter 3 månader inte fått någon kontakt eller ersättning, lyckades jag till slut få en handläggare att höra av sig. Då började krånglet, ett vansinnigt ifrågasättande över huvudet på mig och jag blev tvungen att vara 25% bara för att jag hade mitt företag. Det som sen saknades var  ett utlåtande om jag kunde ta ett annat jobb och därmed gå ut och söka anställning hos någon annan för att mina dagar hade gått ut. VAD???
Är det vad man ska förväntas göra när man inte ens orkar ringa till en telefonväxel? I flera månader höll detta på tills jag efter nyår tog ork till mig och försökte samtala med min handläggare, som envist inte svarade på mina frågor. Jag ville ha ett personligt möte men det gick inte att ordna vare sig fysiskt eller online... Jag var så slut av dessa samtal att jag inte orkade något annat den påföljande vecka.
Då jag stod på mig blev jag skickat till att prata med dennes chef, vilket inte blev något bättre förutom att jag till slut fick en ny handläggare. På direkten hörde denna nya handläggare av sig med namn och telefonnummer, samt att min fortsatta sjukskrivning blev accepterad dagen efter den kom in. Är detta vettigt, att man ska bli så otroligt ifrågasatt i ensamhet mot en myndighet och sen totalt motsatt när man får tala med en annan handläggare???

Vi bestämde under hösten att flytta ut på landet och det var med lättnad och lugn och ro i själen som vi flyttade in strax innan jul, har inte ångrat en sekund. Jag finner i dag stor ro och vila, gott om utrymme och då jag inte har särskilt mycket jobb efter att ha tagit bort det som gjorde att jag fick ont i nacken sekundärt, så har jag nu börjat måla i stället. Jag har bestämt mig för att inte fundera på Försäkringskassor och sådant jag inte kan påverka just nu... Återkommer med hur det går...

2 år sedan jag gick in i livets fight

CancerFriskVård...

att komma tillbaka till att leva med mig själv i vardagen. blickar tillbaka även detta år då jag tagit mig tillbaka till livet och jobbet, det har redan gått två år sedan jag fick chockbeskedet. som tur var har det gått jättefort och jag har haft massor att göra med att fortsätta snickra mitt liv som entreprenör.

beskedet som förändrade allt, har lärt mig att komma tillbaka till ett friskare och sundare liv med de mina, med mig själv och med vad jag pysslar med, det gäller att hitta balans i allt detta. jag tränar fortfarande på min förmåga att inte oroa mig över något som jag inte kan påverka, vilket annars bara leder till stress. i min värld tror jag att stressen är en av våra värsta fiender, det gäller att komma ur den så snart det går. att leva med att ha haft cancer är både bra och dåligt, bra för jag har lärt mig så mycket som jag annars inte kunnat lära mig så fort. kunskaper som ger mig otrolig tacksamhet för livet och att njuta i stunden. det mindre bra är att jag blir stressad så fort jag känner något som inte är som det ska i min kropp, vilket skapar en enorm stress inombords. många gånger kan sjukvården hjälpa mig där, så det gäller att våga fråga om hjälp. när det inte går att förstå sig på, gäller det att jobba med sig själv, och det inspirerar mig att lära mig nya saker...

 

ibland tänker jag tillbaka...

...men faktiskt inte så ofta. jag försöker jobba framåt och vara en inspiration och vägvisare för andra människor som behöver komma vidare. tacksam för en fantastisk förening, cancerföreningen ROSA Gotland, där jag nu känner mig redo för att vara en mentor och medmänniska för nya cancerdrabbade. vi behöver ta hand om varandra när det är som jobbigast, du kan också våga vara en vän till dina närmaste som drabbas, det räcker med att visa att du finns och enkelt ställa frågan, hur mår du i dag? om du visste vad mycket det har betytt att jag vågade börja skriva denna blogg. så många personer som har återkopplat till mig för att de vågat vara medmänniska till sina närmaste, för det är inte alltid så lätt... det gäller att ta framtiden till vara, det gäller oss alla :)

balans mellan jobb och livet skapar en god hälsa...

...det är mycket viktigt för mig. har jag inte hälsan så kan jag inte jobba men inte heller leva ett bra liv. jag är själv ansvarig för att finna denna balans, som för mig ibland är svår, då jag vill så mycket. min livslust är större än vad min hälsa tillåter, så kommande år kommer gå i balansens tecken nu när jag är tillbaka på banan och siktar på att visa vägen som en sann ledare, för sådan behöver vi. och glöm inte - det finns oftast ett val !!!

OJ, VILKEN DAG...

stort tack till alla gratulationer

jag fyller inte jämnt på något sätt, men vill med en hälsning tacka alla som hör av sig och på något sätt gratulerar mig denna dag, då jag har min årsdag.

en härlig dag helg enkelt

spenderade morgonen med min älskade man i lugn takt med härlig morgonkaffe och mys i soffan :) kaffenörd som jag är dricker bara "gott" kaffe, annars får det vara. inte alltid vi har förmånen att vakna upp tillsammans... sen bar det av för att inhandla frukt och glass till en glutenfri och sålitesommöjligt-socker fruktsallad. tänk vad mycket man måste ta hänsyn till nuförtiden...
fräsch sallad till lunch hemma och så iväg till far för att fira min födelsedag med familjen. trevligt tillfälle att spendera tillsammans :)

sitter nu i soffan igen

efter en superfin dag i solen med en långpromenad vid kusten. massor med härlig lantluft och fina gäss som skrämde en fasan... alltså, Gotland är såååå vackert !!!

vad mer kan man önska?

jag önskar förstås att alla kan njuta som jag själv kan. är dessutom mycket tacksam för att jag mår bra och att allt går åt rätt håll, såhär ett år senare. jag mår bättre och bättre även om det kommer bakslag lite då och då och jag drar täcket över huvet. jag är inte mer än människa och både tårar och sorg kommer över en lite då och då. är samtidigt mycket stolt över mig själv att jag lyckats komma igenom förra året så passa bra och att jag nu har möjligheten att få leva vidare och njuta av livet. passa på allihopa, att leva era liv, man vet aldrig hur länge man finns på denna planet.
kram på er igen och tack för alla gratulationer!!!

1 ÅR SEDAN, ALLT BLEV ANNORLUNDA

beskedet som förändrade allt

blickar tillbaka och inser att även när det är jobbigt så går det fort ibland. 2016 gick fort samtidigt som det sniglade sig fram i stunden, då allt var som jobbigast. beskedet som förändrade allt, trots att jag redan innan visste att det skulle kunna göra det, tänkte jag inte en sekund på att jag hade cancer, förrän jag faktiskt fick beskedet. förmågan att inte oroa mig över något som jag inte kan påverka, visste jag inte att jag ägde. är synnerligen tacksam för just denna talang, som har fått mig att inte gå i taket, dra täcket över huvudet och bli helt hysterisk över min situation. jag hade fått bröstcancer och livet skulle aldrig bli mer som innan...

tänk om jag inte känt efter

jag som inte så ofta kände efter, kan inte nog sluta be er andra att känna efter. just denna period, kring jul och nyår så kände jag efter, och något var annorlunda... kom in för kontroll bara för att avfärda det jag känt, men denna gång blev det inte som jag var van vid. fler kontroller och snabbt handlande för nu var karusellen igång. hade jag väntat tills min vanliga kontroll skulle ha varit i maj, så hade jag haft spridd cancer ut i min kropp, vilket nu inte var fallet. det var dock mycket nära, då min form av cancer var både snabb och aggressiv. läkarens prognos vad att den endast funnits under ett halvår, DET vill jag att ni ska tänka på, så ni som läser inte hoppar över att känna efter på er själva.

jag var bäst på att acceptera samt fokusera

man kan än så länge inte förhindra att få cancer... men man kan upptäcka den i tid. nu först orkar jag fundera kring vad jag gått igenom, på riktigt. inser att det är ingen liten grej att hålla sig själv i någorlunda lugnt skick under alla behandlingar som är bland det värsta jag gått igenom. det gäller att hålla huvudet kallt och snabbt lägga bort allt annat än att fokusera på att bli frisk. i dag är jag oerhört tacksam för att jag varit duktig på just detta, faktiskt bäst i mina egna ögon, utan att jämföra mig med någon annan. det har gjort att jag kunnat leva i nuet, njuta av det lilla, som är livet.

FANTASTISK KROPP VI HAR, OM VI ÄR SNÄLL MOT DEN

citat ifrån en kär och klok kollega

tack för att ha lagt orden i munnen på mig och många andra. håller helt med att vår kropp är fantastisk, det viktiga är att lyssna samt vara snäll mot den, och göra det bästa då kroppen följer mig ända in i det sista. då pratar jag val av livsstil, kost, träning, vila m.m. sedan min sjukdomstid då min kropp bröts ner rejält, förstår jag hur viktigt det är att på lång sikt bygga upp den igen. vi ska ju vara ihop en bra tid till, framöver, jag och min kropp.

jag har förmånen att välja hur jag vill ha det i stort och smått
att bygga långsiktigt tror jag på, det tar tid att bygga upp sin kropp och att komma tillbaka efter påfrestningar vi stöter på. jag är oerhört tacksam för att jag har en bra kropp att jobba med, den svarar jättefort på att bygga upp sig själv igen och på att just reparera sig. att ha en bra bas med en god hälsa är grunden, fundamentet, det som behöver vara stabilt. det är som att bygga ett hus, om du inte har en bra bas, bygger du ett ostabilt hus som har lätt att krackelera och ramla ihop. använder du bra byggstenar, väljer du att stå stabilt rustad mot det som livet erbjuder. i livet händer det massor och vi väljer att utmana oss med olika aktiviteter, för att klara tuffare sporter, olika sjukdomar som hälsar på m.m. behövs en "slitmån" och en bra allmänhälsa. att utmana oss själva är fantastiskt, men vi behöver vara rätt rustade på lång sikt, för att klara det vi vill göra.

KONSTEN ATT LEVA, LUST ATT LEVA...

 tänka sig att det måste till så svåra metoder...

som att bara ha en sak att kämpa för, innan man förstår hur man vill leva sitt eget liv till fullo... den insikten skulle jag inte vilja vänta en dag till på, säger jag tacksamt.

 

lust att leva :)

http://www.expressen.se/gt/gunhild-stordalen-jag-har-aldrig-haft-mer-lust-att-leva/

JA FÖR 17

nya insikter berikar mig enormt

jag är otroligt tacksam över att jag lever och har överlevt 2016, tack för allt jag lärt mig det året... tacksam för att jag är frisk och lever samt har familj som alltid finns nära när det gäller och är tufft och ordentligt stormigt, såsom livet kan te sig ibland.  jag är samtidigt otroligt tacksam att jag genom min sjukdom lärt mig så mycket om mig själv samt fått så många nya insikter som på så otroligt många sätt berikar mig till att vara den jag faktiskt är. jag skulle inte vilja vara utan denna kunskap jag har orkat och kunnat ta till mig, tack vare att jag just är en hälsosam och stark person som har har orkat hålla fokus på just det enda viktiga målet 2016, att bli frisk och kunna leva. mitt krigande för att övervinna min sjukdom, heter ACCEPTANS och FOKUS. varje delmål genom alla behandlingarna har för stunden varit det allra viktigaste och då har det inte varit så svårt att kunna ha energi till att faktiskt "leva" och må ok emellan allt det svåra. detta har varit magiskt för mig, då jag förstår min egen potential och styrka, på ett helt nytt sätt.

jag älskar livet och att hur jobbigt det än är, så finns det alltid något positivt att förstå och växa utav, och det är jag bra på :) jag har lärt mig att jag hinner inte mer för att jag strävar och springer efter det jag önskar.

jag önskar alla

att få leva och ha hälsan i behåll, men framför allt stanna upp så du känner att livet är härligt. att få skratta. att ha tid att vara rädda om varandra. att ha förmåga att tala om för våra närmaste att de är, just viktiga i livet. vi har bara ett liv och det ska levas...

"dream, believe, achieve"

jag är dessutom tacksam över att jag har ett roligt jobb att komma tillbaka till och som jag älskar att växa och kan utvecklas i. jag gillar att dela med mig utav vad jag tror på. jag älskar att drömma och önskar göra allt jag bestämmer mig för, framöver med ännu mer frihet, samt kliva ut ur min egen bekvämlighetszon om så behövs. jag är en person som gillar svängrum.
alla är vi olika och söker olika mål, därför trivs jag med att kunna inspirera andra människor att växa och göra vad som behövs för att just, leva sitt liv med full potential... det finns så många sätt och möjligheter :) jag delar gärna med mig...

mitt mål 2017

att göra saker med mer kvalitet än det jag redan gjorde för att göra skillnad för mig själv och andra... att aldrig skämmas för min ambition att vilja leva och dela med mig av det som är just jag :)

TIPP TAPP TIPP TAPP

närvaro är viktigt

att ta ett steg i taget och se framsteg, det gillar jag. ett tag stod jag bara och stampade, nu märker jag att det börjar släppa och jag kan få lite frid i min kropp, det hjälper :) jistusen vad glad man kan bli över det lilla, lilla, som blir så stort när man har närvaro... har man inte närvaro, missar man en hel del må jag säga. är tacksam för allt jag lärt mig det senaste året, den lärdomen vill jag verkligen inte leva utan. har bytt antihormontabletter och efter mycket om och men så verkar ledvärken bli något mildare, wow... man vet inte vad man har förrän man har förlorat det, snacka om att vänja sig vid sina krämpor. måste dock säga att det ljuvligt att inte ha så ont hela tiden, håller tummen för att nu äntligen är jag på rätt håll, det går framåt, tipp tapp...

snart är det advent

senaste veckorna har jag haft ork till mer kvalitativa möten, vilket verkligen genererar energi tillbaka. lunch, fika, spontanitet, jättehärligt och så skönt att jag orkar.
jag samlar på goda energier samt väljer att ordna min dag så att jag har balans till det jag väljer att göra. det är bra med en kalender som fungerar och är i balans, för mig avgör det hela min tid att komma tillbaka till verkligheten. har lärt mig att det gäller nog alltid :)
njuter av att kunna njuta, är glad för alla nya bekantskaper jag träffar, gläds åt mina kunders nöjsamhet och vad intressant jag tippar och tappar framåt i mitt liv.
jag verkligen ser fram emot vad som ska komma och gläds åt mig själv mitt i alltihopa. måste säga att jag är bra på att lyssna på mig själv och gå dit mitt hjärta leder mig. jag visar gärna vägen...

MOMENT 22

det är verkligen moment 22...

tillbaka till ön, härligt att vara hemma igen i mitt bo och mitt liv igen. vilken härlig känsla att ta båten hem efter sista behandlingen. vilken härlig känsla att fira med sin närmaste, att allt nu är över. svårt ändå, att njuta då medicineringen tar över efter alla behandlingar... egentligen vill man ju vara jätteglad hela tiden, slå klackarna i taket och jubla... 

är allt verkligen över?

massor att ordna med och fortfarande har jag mitt andra hem fortfarande på lasarettet, hur kul är det egentligen? jag hinner knapp med mig själv i försöket att t ex hitta bra sjukgymnaster som kan hjälpa mig vidare. man orkar inte...
jag säger bara puh och åter puh, det är verkligen en snårig tillvaro för en person som inte har orken att leta och fortfarande behöver en stor portion vila.

• hjälpen finns inte längre, kanske skulle jag skrika högt i stället för att bara säga puh...?
• hur kan det vara så svårt att mycket enkelt ordna eftervården så den blir lika organiserad såsom den fantastiska upplägget då denna långa sjukdomsresa började? stort tack till både bröstmottagningen samt onkologmottagningen som har en mycket föredömligt upplägg och förståelse, de är verkligen duktiga.
• varför ska allt stanna upp när de tuffa behandlingarna i vården är över? 
• varför ska återkomsten från döden till livet vara som Mount Everest i jämförelse?

biverkningarna är många, och de sitter ofta i jättelänge

man måste ha ett starkt psyke och något att sätta i händerna trots när man är helt sjukskriven. att vara tvungen att röra sig för att inte ha ont, trots att viss medicinering t ex ger ständigt växtvärk i hela kroppen, då blir det svårt att förstå hur man ska kunna jobba när det inte går framåt, utan snarare bakåt...  
det är ju nu som tankarna kommer och jag med många andra blir otroligt ledsna att denna situation inte fungerar bra den med. det är ju nu som det går upp för mig hur sjuk jag varit och dessutom att jag kommer att fortsätta ha tankarna kring återfall för resten av mitt liv.

moment 22 är en mardröm för en hjärna som vill något, den behöver något annat att tänka på, se en tråd, en väg, om inte snabbt, som i alla fall går framåt.  upplägget och stödet genom de jobbiga behandlingarna borde kopieras till eftervården, hur svårt kan det vara?!? jag vill höja våra kuratorer som faktiskt tänker kring detta och finns för de som vill. mindfulness är viktigt och det finns fint stöd att hämta där.

det finns ett val och våga be om hjälp :) 

jag önskar tålamod, tålamod och åter tålamod så jag kan fortsätta min otroliga lust att njuta i det lilla, vilket jag tack och lov är relativt bra på.  jag kan bara berätta om detta, jag har just nu inte orken att förändra, energin som återvänder behöver jag till mig själv, det är då jag kan visa vägen till de ljuspunkter som faktiskt finns i våra liv :)

jag är glad att du följer, sprid den gärna och du får gärna återkoppla inne i bloggen, det hjälper mig och andra, samt gör mig varm i hjärtat

jag vill puffa för hjälpen...

det finns möjlighet att hjälpa med mycket små medel.  FONDEN CANCERFRISKVÅRD finns, och de vill lyfta uppmärksamheten till de som gått igenom cancerbehandling och deras närstående för att hjälpa dem med återhämtning, så att det finns en cancerfriskvård i förebyggande men också en eftervård som fungerar.
hela november pågår kampanjen "Efter cancern- vad händer då?" 
där texter från både cancerberörda och närstående berättar och hoppas beröra till förmån för stöd, t ex Better Now finns på deras hemsida. hjälp dem att synas genom att sprida inläggen, om du kan förstå vad det betyder att få hjälp att komma tillbaka till ett normalare leverne igen. det går att starta insamlingar i ditt eget nätverk, där stödet kommer direkt till fonden. tack på förhand ♥
----

Fonden för CancerFriskvård är en ideell förening med fokus på insamling för cancerberörda som är färdigbehandlade från sin cancersjukdom och som tillsammans med en närstående kan söka medel för en veckas vistelse utomlands med komplett fysiskt och psykosocialt stödprogram samt cancerfriskvård. www.fondencancerfriskvard.se

MAN SNICKRAR SITT EGET LIV

underbara möten samlar jag på

man får vara tacksam vad livet ger. mitt liv ska vara värt att leva och vara intressant, då gäller det att spara på fina minnen och ha bara de bästa omkring sig. jag samlar på sådana möten och njuter varje stund det finns något fint att se, någon fin person att träffa eller bara vara i naturen, varför skulle jag göra annorlunda? jag har inte tid med annat numera...

det känns ibland ensamt och skrämmande

rädslan för framtiden finns där, då den kommer att se radikalt annorlunda ut för mig framöver. även om jag hade en jättehärlig livsstil innan så för att få allt att rymmas i kalendern behöver jag ändå justera mina prioriteringar framöver. jag kommer att behålla mitt livstidstänk, bara snickra till det framöver...
först och främst behöver jag börja andas normalt, annars kan jag inte börja få orken tillbaka. orken ska ju räcka mer än någon timme om dagen och det är att mycket skyndsamt börja öva upp både det ena och det andra för att kunna jobba någonstans om ett bra tag. det tar tid att komma tillbaka och jag tänker inte bränna ut mig för att ha bråttom... först ska all energi gå till mig själv, för att kunna gå vidare, hälsan är viktig och då får man börja med sig själv och det som är närmast, för att sen utöka sfären och dela med sig. snickrandet har börjat så smått, hur det kommer att se ut ska bli spännande att se :) vi snickrar vårt eget liv...

njuter av att vara hemma

äntligen är jag hemma på min fina ö i Östersjön igen. det känns alltid skönt att komma tillbaka även om jag älskar att besöka andra platser än där jag bor, nyfiken som jag är... har sovit gott i min egen säng och känner att dagen har massor att vänta. kollar igenom min post, min mail, min fb och naturligtvis känns det skönt att skriva några rader här i bloggen nu när jag ute på andra sidan. i kväll ska jag fira ordentligt med teater och middag med min käresta, det är vi värda båda två. denna resa har verkligen tagit på oss bägge två så nu ska det bli skönt att vara tillsammans igen.

STRÅLNINGENS SISTA VECKA, YEY

jippi sista veckan!!!

jag ser verkligen fram emot att komma hem till Gotland och veta att nu är mina behandlingar ÄNTLIGEN snart över. det har varit en berg och dal-bana utav dess like och även denna resa med strålning 25 gånger under 5 veckor nu i höst är en resa som heter duga, i sig. att komma hemifrån skulle bli så skönt tyckte jag och det har det också varit. däremot hade jag inte trott att jag skulle åka på komplikationer som ont i bröstet, andfåddhet och jätteont i kroppen uppe på det, vilket har satt även starka mig i gungning. helt naturligt i och för sig, att inte alltid vara stark... jag behöver friskvårdshjälp, alla grande även om jag låter klämkäck emellanåt !!!

det onda i bröstet visade sig vara

en bröstmuskel, kopplad till andningen, som gjorde att jag fått så ont. jätteskönt att efter flertalet undersökningar förstå att det inte hade med lungorna i sig eller hjärtsvikt att göra, vilket undersökts noga på KS och i Visby. oron har dock funnits där innan jag/vi förstod och det släppte. fick lite massage, vilket lättade på trycket och då kopplade vi sammanhanget till mina smärtor och mitt problem att andas normalt.

andfåddheten fortsätter ställer till det, jag får ingen hjälp...

det onda har lagt sig men nu behöver jag hjälp med att få bort mina spänningar i kroppen och det verkar inte vara det enklaste om man inte går privat för att få någon att massera bort min stress under skulderbladen som jag har. undrar dock hur sjukvården är funtad när det inte finns en enda sjukgymnast som får lov att hjälpa till med detta för att jag ska kunna träna och sen bli stark igen??? vart är vi på väg när det kommer att resultera att jag inte kommer kunna träna och därmed inte kunna jobba ifall jag inte kan andas ordentligt??? än en gång så slår det mig att man måste ha ork men också ekonomi i vissa delar av Sverige, för att kunna få behandling och bli frisk... det är inte rättvist eller ok!!!
under tiden lägger jag fokus på att andas, vara med mig själv & mindfulness, tack Rita för att du håller mig på spåret :)

när jag kommer hem ska jag försöka byta antihormontabletter

det är ett måste, annars blir jag sjukpensionär, så ont som jag har i mina leder. jag håller nu min tumme på att det finns ett alternativ som är bättre för mig, just nu måste jag gå på alvedon hela dygnet för att kunna gå och röra mig. sitter jag still blir det ännu värre dessutom. ska jag ha det här i 10 år framöver, tänker jag...? hoppas på ett mirakel och försöker glädjas åt alla härliga möten jag har under mina veckor i huvudstaden. det finns många positiva själar att glädjas åt och det är just dem jag samlar på nuförtiden :)

från fjun till hår, skönt att känna sig klädd igen

alltså vad mycket det gör att ha lite mer hår på huvudet igen... snart dags för frisyrgele och styling :)

använder Nutriol Hair Fitness Treatment som förstärker vitaliteten i hårstråna och hårbotten med sjögräsextrakt samt ökar tillförseln av viktiga näringsämnen och vitaminer till hårsäckarna. det ska bli intressant att se hur denna produkt fungerar, jag märker redan att jag har fått en finfin återfuktning och det känns jättebra... något för alla tunnhåriga samt de med slitet hår :)

STÖD BRÖSTCANCERFÖRENINGEN ROSA, GOTLAND

man måste våga vara en medmänniska

"Gotländskan Camilla Munthe upptäckte sin bröstcancer i tid – och det kan ha räddat hennes liv. Nu vill hon hjälpa andra i samma situation." / Helagotland.se Simon Frid

i dag skriver tidningarna på Gotland om denna viktiga match...

är jätteglad för att detta ämne uppmärksammas och skrivs om, vilken skillnad jag har märkt sedan jag själv valt att öppna munnen och inbjudit till att det går att prata om. jag hoppas nu att alla som har möjlighet, just kommer till matchen på torsdag mellan Visby Ladies dambasket vs Alvik. Sponsorer och initiativtagare till samarbetet med Visby Ladies denna kväll är Cancerföreningen ROSA på Gotland, som samlar in hjälp till behövande som just är drabbade. det finns massor att göra så jag är så glad att detta sker just nu, däremot är jag ledsen att jag inte kan närvara själv då jag är tvungen att göra min nittonde strålbehandling just på torsdag... jag vet att ni kommer, jag vet att Ladies fixar matchen, och jag vet att det går att fixa matchen mot cancer på ett ännu bättre sätt om vi alla hjälps åt. Visst kommer du?

själv mår jag något bättre...

har senaste veckan mått något bättre om ej helt bra ännu, tusan också vad mediciner kan ställa till det... under utredning och jag kommer åter inom kort och berättar om livet tillbaka...

 

heja Visby Ladies samt varmt tack:

till alla som kommer på matchen och bidrar, Visby Ladies och alla som jobbar för klubben, Cancerföreningen ROSA på Gotland samt HelaGotland.se.

STRÅLNINGEN GÅR FRAMÅT MED SKIFTANDE RESULTAT...

strålningen är inne på sin tredje vecka

redan första veckan fick jag ont, se tidigare inlägg. nu är det onda borta men hostan fortsätter, vad kan det då vara? man undrar ju när det inte ger med sig.

i torsdags, förra veckan slutade med att jag satt på akuten, igen...

blev ditskickad av flera sjukvårdskunniga jag pratade med under dagen, då hostan inte gett med sig och jag blir mer och mer andfådd. inte vad jag har lust med direkt, hade tänkt mig få upp flåset till en något bättre nivå men det blir inte alltid som man tror. prover togs, EKG, blodprover samt lungkapaciteten kollades. den sistnämnda var inte 100% som tidigare, vilket får en att fundera... hur ska detta fortsätta? jag som trodde jag skulle bli piggare och starkare dessa veckor i huvudstadens trafikbuller.  dagen slutade med att ingen röntgen gjordes som jag kom dit för. man får väl bli bäst på att vara cool och ta det lugnt...

i fredags på morgonen, datortomografi gjord

skönt att det hanns med innan strålning och sen flåsande med benen på ryggen för att hinna med båten hem till ön :) sen var det hem, ljuva hem för mig och ut i skogen.

huden sägs bli torr, skör och mer eller mindre röd

jag varken ser eller känner så värst mycket på huden ännu men då smörjer jag mig med bästa blandningen. en kräm för dunderfukt, en kräm för att svalka ner och en kräm som mildrar brännskador, vad mer behövs då? delar gärna med mig utav min kunskap kring dessa, till dem som vill beställa, tar bara några dagar att få hem på posten...

FRÅN CELLGIFTER TILL STRÅLNING

förra veckan och strålningens första dag

intressant med massor av information första dagen. kom till KS och hade med mig min dotter, skönt med sällskap. tog dubbelt så lång tid som jag förstått att det normalt brukar ta, med grundlig genomgång av en jättetrevlig sköterska. sen tog de bilder, bilder och ännu fler bilder innan de strålade allt som behövdes. ska strålas i 25 dagar och då ska förhoppningsvis alla missade cancerceller som ännu inte tagits bort av cytostatikan hittas och förintas, låter bra. fick jätteont i axlarna som stasade i den ställning som jag måste ligga i. förstår att det beror på att jag är så bred om axlarna så det blir lite så, bara därför. i övrigt känns det ingenting, bara en massa konstiga ljud som försiggår i ca 10 min. lätt som en plätt

tillbaka på hotellet, sen...

...dusch och smörja in med allra bästa egna trippel-fuktblandningen, bra att jag har de bästa naturliga krämerna själv :) har jag lärt mig av min kompis Eva att man sen ska ta det lugnt en stund och låta huden återhämta sig.
där tog det stopp, jag kunde helt enkelt inte vila, fick så himla ont i bröstet, kunde inte andas ut, utan det gjorde så ont. tänkte att så här kan jag ju inte ha det i natt, då det inte gav med sig. fick ta mig till akuten och blev kvar till kl 20 innan jag kunde återvända. glad för att det inte var hjärtat som jag trodde. försökte gå i säng och kunde till slut somna och sov bra på Alvedon. blodprover togs dagen eter, då de vill veta om mitt hb var för lågt och isf kan orsaka problem m andningen. man får hoppas på det bästa. det är inte alltid en dans på rosor, fortsättning följer...

började Stockholmsvistelsen med en härlig NuStart och äppelskal

hösten börjar bra i rena rama sommarvädret.  var med allra bästa kollegorna samt blivande kollegor på Scandic Continental hela helgen som precis var. vilken energi och glädje, vilka härliga talare som berättade, utbildade oss samt inspirerade oss som valt denna härliga framtid att jobba med. vi fick bl a lära oss äppelskalets enorma betydelse och kraft, nu vill vi aldrig mer strunta i skalet...

för mig var helgen en utmaning och andra dagen framför allt var jättetuff. jag ångrar inte en sekund att jag var med och lärde mig massor och precis just det jag behövde kom till mig :) tack alla kloka människor !!!

det finns ingenting mer attraktivt än att få bestämma allting själv, tycker jag... 

jag bygger mitt eget team med precis just de människor jag själv trivs bäst ihop med. drivna och positiva, som själva vill göra en förändring och skapa en ny hållbar livsstil. hör av er om ni vill veta mer om att jobba hemifrån... jag berättar gärna, nu har jag tid att träffa dig...
* new lifestyle
* entrepeneur
* social media
* health &beauty products
* no 9-5

OJ, VA SLITEN JAG VERKLIGEN VART...

jag har nog inte fattat att jag blev så sliten, alls...

...då jag genomgått denna enormt jobbiga period i mitt liv, snacka om att inte hänga med... min positivitet och förmåga att titta uppifrån på mig själv kan jag inte klaga på, den har ju hjälpt mig att fokusera på andra saker.
när jag kom till sista behandlingen som var den 16/8 så var det som att få en chock, inte den dagen men direkt efteråt. jag förstod inte förrän min sköterska Ann-Britt Nilsson träffade mig några dagar senare, att min energi bara räckt fram till och med att jag fick de sista cellgifterna, alltså till den dagen, inte längre. tårarna bara störtade för att hon frågade några frågor om hur jag mådde.
det jag definitivt inte räknat med, var att energi skulle ha räckt till att ta hand om cytostatikan som då fanns i min kropp även efteråt, det tar ju ett tag innan de går ur kroppen. detta resulterade i att jag blev helt paralyserad en hel vecka. jag blev jätteledsen och apatisk, men mest förundrad över att jag inte kunde vara glad över att det hela var över, jag ville ju skåla i champagne. men det var ju inte riktigt över, om man tänker efter, kroppen jobbade frenetiskt för att jag skulle orka igenom även denna sista omgång...

tror inte någon kan föreställa sig hur mycket jag längtat efter denna dag.

jag hade tänkt fira och vara jätteglad, men det fick jag minsann vänta på, ett bra tag till. så smått kom jag ur denna bubbla ca 10 dagar senare, vilket var ovanligt länge för mig att återhämta mig. tur att jag hade OS att titta på, det gjorde att jag inte fokuserade på hur tuff denna sista omgång blev förrän efteråt. inte helt konstigt att jag kände så, då jag med tiden blivit mer och mer svag av att cellerna skulle brytas ner, vilket också är själva meningen...

lite av den nyvunna energin har nu kommit tillbaka igen

två veckor senare. då tänkte jag direkt att jag ju kunde börja jobba så smått igen, vilket jag är jättesugen på. varför inte, då jag har ett så roligt jobb så jag tycker inte ens att jag jobbar :)
det är ju så jag fungerar och jag älskar att dra igång med härlig nyvunnen energi, att helt enkelt kasta mig ut och dra igång nya projekt och idéer som vanligt.
men nej, vad jag bedrog mig. förstod igen utav resonemanget ifrån min sköterska Ann-Britt, att jag ska faktiskt behålla all energi jag får tillbaka, bara för mig själv.
stort, stort tack till den fantastiska Onkologen i Visby, för alla bra råd och den otroliga omvårdnad som ni skänker mig och alla andra.
tack även till mig själv som kan lyssna men också direkt applicera dessa goda råd och göra råden till mina egna delmål.
nu ska jag njuta, njuta samt reparera mig själv, en lång tid framöver. min "bästa" sköterska har helt rätt och nu är det min "mission" för tillfället, att just bli bäst på att inte slänga iväg all energi på jobb utan investera den till mig själv... vi hörs :)

JIHAAAAA, TROTS DET TUFFA SISTA CELLGIFTSBEHANDLINGEN, MEN BARA JUST DÄRFÖR !!!

i går var det en tung dag.  jag sett fram emot den länge och festade till med värsta drogerna

mossig och dan hela dagen efter hemkomsten på lasarette och uppehöll mig sen i soffan under filten så gott det gick med kortison i kroppen. gäller att inte rusa runt trots att man känner sig som en rosig varm potatis med ett duracellbatteri som vill annat än att vila. bästa medicinen är dock att hålla sig still och röra sig makligt då och då till kylskåpet för att få i sig något som kroppen vill ha. tackar er alla som hjälpte mig i går att fördriva dagen genom att stötta mig i mitt facebookinlägg, läs gärna här nedan :)

Klicka och kolla igen - Tack för alla som stöttat i mitt Facebookinlägg i går, ni är underbara...

nu gäller det att återhämta mig

hur lång tid det kommer att ta, det vet nog ingen. jag har en sällsam förmåga att återhämta mig kroppsligt och det beror nog på många olika faktorer. har alltid varit en person som försökt hålla uppe min grundkondition på en riktigt bra nivå så att den aldrig försvunnit trots att livet spelar sina spratt då och då med oss. till att börja med så är det promenader och så snart jag kan kommer jag starta med tennis igen, det riktigt kliar i mig sedan jag var i Wisby Rackethall i lördags då Visby Tk firade 100år med en massa jippon och vår Pharmanex skanner fanns naturligt på plats... tennis är sååå roligt :)

tror definitivt att mitt immunförsvar som jag hade på topp innan mina utmaningar jag nu går igenom, har hjälpt mig otroligt. jag var både fysiskt och mentalt stark. har därav lyckats hålla humöret uppe och snabbt kunnat acceptera det tuffa med att bara surfa med och rida igenom det jobbiga, ja verkligen jättejobbiga, det värsta jag gjort i mitt liv. just det har hjälpt mig att orka fokusera på något likt att blogga för att INTE känna hur tungt det faktiskt är... det gör att jag inte får så svåra biverkningar och min kropp får tid att vila samtidigt som cellgifterna dundrar på och jobbar bort det som ska bort.

 jag valde att bli bäst på att bli frisk denna period av mitt liv...

i stället för att kämpa med mitt företag som tidigare. härnäst kommer jag sedan genomgå 5 veckors strålbehandlingar i sep-okt SEN är det dags att börja så smått jobba igen... det ska bli kul att kunna göra det som en ny person, när jag passerat allt som fått mig att förstå vem jag är och vad jag kan :)

att hålla igång på något hälsosamt sätt som passar var och en...

...är en mycket viktig byggsten vi kan lära oss själva men också våra barn att leva med. det är sunt och låter oss orka med det som ska orkas med men håller också vår mentala inställning till saker och ting på en schysst nivå så vi kan göra kloka beslut och orka välja i våra liv. sen har jag alltid varit intresserad av att förstå mig själv och vad jag har för intressen som driver mig framåt. har bytt ut mycket av det jag en gång trodde på för jag har kommit på att jag är inte som alla andra och det behöver jag inte heller vara mer än jag själv vill. viktigt för mig är att må bra för jag ska leva med mig själv ända in i det sista. om jag kan vara mig själv då kan jag också vara någon  för alla andra omkring mig som jag vill värna om. det gäller ju inte bara min finaste familj utan även vänner omkring mig. jag gillar att inte bara se saker på ett svenskt sätt utan är ständigt nyfiken att förstå hur andra människor ser på världen, det räcker riktigt långt om jag plockar ihop det till att kunna bjuda på mig själv när det behövs.

jag kommer fortsätta inspirera och att gå i täten för möjligheter i livet

just nu är det livsstilsförändringar i livet som inspirerar mig, och för det som vill, häng på, för nu ska jag vidare i mitt... om jag kan bidra med min POSITIVITET till att bara någon vill göra detsamma så blir jag glad,  har vi många som kommer att göra sina egna förändringar framöver till det bättre kommer vi tillsammans kunna förändra till det bättre. sen smittar det av sig till omgivningen och det är det mest fantastiska av allt, att kunna se andra växa och ta ansvar i sina egna liv.  har förstått att det inte är någon omöjlighet att jobba hemifrån, ifrån en enslig plats, vilken plats som helst för att kunna sprida kunskap om förändrad livsstil, utan bara en fördel. hör av dig om du är nyfiken på att veta mer, jag finns här eller på camilla@cami-con.se :)

Skriv gärna i min blogg om dina fungeringar... Välkommen!!!