Överlevare som kämpar på i hård motvind

En återkoppling till er alla, det går bra men livet är betydligt mer kämpigt än tidigare...

 Det rullar på och snart är det jul, hösten springer fram och jag har fullt sjå att inte gå i stress. Medicinerna jobbar ideligen emot mig och jag får ont i kroppen. Kroppen orkar inte ha ont och skriker så fort jag försöker prestera. Det är superviktigt med massor av vila men samtidigt inte sitta still, det biter sig lite i svansen men måste då stämmas av varje dag för att jag inte ska bli bränd i kanterna...
Det är superviktigt att jag hinner med att träna, annars blir min situation etter värre. Balansen är hårfin så jag inte dukar under i smärtor, smärtor som det inte hjälper att jag bedövar med piller. Min kropp orkar inte med smärtorna i alla fall, utan protesterar...

Sekundärt får jag mycket ont i nacken om jag låter stressen bita sig fast ordentligt.

 

Inom kort blir jag utförsäkrad, måste fortsätta betala skatt men får inget stöd ifrån staten. Ska det vara så att man räddas till livet men sen blir man slängd på en soptipp? Bra fråga eller hur...!!! Varför ska jag som är sjuk och sk. medicinskt handikappad inte få mer hjälp,??? Det är i dagsläget omöjligt för mig att jobba mer än mina 25% och ni kan ju räkna ut hur mycket jag ska kunna leva på om jag inte får något stöd...

 Tacksam för att jag har mitt företag, där kan jag variera mängden arbete, vila och lägga upp mina tider så att det gör det möjligt. Sitter i skrivande stund med en rungande huvudvärk, då jag just jobbat för mycket. Massor av positiv input, mängder av människor jag kan råda och hjälpa men sen får jag betala priset för att det är för mycket på en gång. Tacksamhet att jag har något mycket viktigt att göra, att hjälpa andra här i livet :)

Läs gärna min och Dinas artikel om ROSA-mitt i livet, i Gotlands Allehanda som kom ut i lördags, wow vilken respons och värme vi fått kring denna artikel. Det värmer så otroligt att ni alla visar ert deltagande och vi hoppas ni kan tipsa dem ni känner närmast, till att höra av er till vår grupp (om ni bor på Gotland) alt. startar något liknande där ni bor. Vi behöver varandra för att kämpa vidare :) Både jag och Dina känner att vi har lärt oss massor de senaste åren och vill nu dela med oss detta till liknande föreningar samt visa på hur viktigt det är att stötta varandra och bara bli lyssnad på, utav någon som bara förstår.

Själv jobbar jag som volontär som sk. "medmänniska" inom bröstcancerföreningen ROSA på Gotland och tar emot samt informerar nya medlemmar samt stödmedlemmar om vad föreningen kan göra för oss. Berättar mer i kommande inlägg om just det :)

Hjälp oss gärna att sprida detta, så hjälper ni oss. Tack på förhand / Dina och Camilla