HUR FÖRHÅLLER DU DIG TILL CANCER?

liknar det med att surfa på och med vågor...

hur snabbt bestämmer du dig???
jag accepterade och bestämde mig snabbt, för att inte kämpa emot denna utmaning som min bröstcancer gett mig. jag bestämde att inte jobba något under denna period, bara för att kunna vara lyhörd och förstå hur jag skulle ta mig igenom detta på smidigaste och bästa sätt. det var ett hel..tes val och kval i några veckor innan jag förstod och valde väg men det har jag aldrig ångrat...
det är viktigt för mig att vara målinriktad och bestämd, ta utmaningen och det tuffa när det kommer samt bara surfa mig igenom de kämpiga dagarna. att nå ett mål innebär att kämpa, kämpa och åter kämpa. just som det är som jobbigast försöker jag se det lilla, lilla och vara glad för att jag ser det, det genererar mångfalt tillbaka. fokuserar också på att jag är lyckligt lottad som går igenom detta och samtidigt har förmåga att hålla mig positiv, trots att det är jobbig och världens orättvisaste grej att få. MAN KAN INTE VÄLJA OM MAN FÅR CANCER ELLER INTE... att inte fokusera på det jobbiga är en träningssak. om det är viktigt för dig, bestäm dig att se andra sidan av myntet, där finns det mycket positivt som du kan ha nytta av i stället.
då mina jobbiga dagar klingar av och jag mår lite bättre, försöker jag fokusera mer och mer på allt som är bra. jag njuter av att känna sig "normal" och gör precis som jag vill, väljer verkligen kvalitet för min egen del, det är jag värd. det har hjälpt mig massor och ger mig också motivation att stega vidare med värdighet och kan då glömma det som är helt galet tufft och jobbigt.

 

syre, syre, syre...

min envishet att promenera var dag är a och o för att må bra fysiskt. vissa dagar går jag längre och ganska fort ungefär som vanligt, andra dagar går jag mycket saktare eller en kortare sträcka, vilket ger mig massor med syre samt rörelse i lederna, bara det lilla, lilla ger lättnad. redan från början har jag rört på mig och få frisk luft precis var dag, det hjälper min hjärna att hålla mig pigg samt mina leder smidiga. utan syre blir jag lite tokig faktiskt, så när jag inte orkar gå, njuter jag för fulla muggar under ett härligt täcke på min altan så mycket det bara går...

för att inte få bakslag vilar jag när min kropp vill det...

viktigt att vila, vila, vila... jag försöker inte boka upp mer än en sak om dagen och lyssnar hela tiden på hur det känns just nu samt accepterar att det är det är det bästa jag kan göra, det lönar sig :) jag har ibland dippar under dagen då jag blir extra trött, men det hjälper om jag vilar en liten stund och jag kommer tillbaks på banan. skulle jag däremot inte acceptera faktum och fortsätta göra fler saker den dagen, skulle jag få betala ett större pris, genom att få ett bakslag. hände just för några veckor sedan och jag fick två heldagar som straff, där jag låg helt pall och orkeslös sk. "fatigue". en trötthet som gör mig helt orkeslös och sätter sig i mitt mentala som en slöja med att tycka synd om mig själv varje minut. det går inte att göra något annat än att dra täcket över huvudet, inte ens sova... :(

yoga och meditation hela dagen...

då jag har precis kommit ur värsta dagarna med biverkningar från cellgifterna är jag sååååå nöjd efter att ha kunnat vara med på denna heldag med yin yoga.  denna form av yoga skulle jag vilja rekommendera till alla som genomgår behandlingar liknande min egen cellgiftsbehandling. den är den mest stillsamma yogan och det krävs inte styrka för att kunna vara med, utan bara att slappna av och låta gravitationen göra jobbet. yinyogan undviker att vara ”perfekt”  och fokuserar bl a på skelett, bindväv, ligament, inre organ och de så kallade meridianerna. det är enkla ställningar som utförs liggande eller sittande. dina muskler slappna av helt och du stannar i varje ställning under flera minuter och praktiserar samtidigt medveten närvaro – mindfulness - precis vad jag behöver...  jag mår verkligen toppen utav detta !!!

 

vilken utmaning det handlar om...

att lära mig ta emot tuffa utmaningar på ett avslappnat sätt, samtidigt med ett stort tålamod. jag styr inte skeendet utan accepterar utmaningarna med tilltro till att allt är som det ska, allt kommer att bli bra. när jag kommer igenom utmaningarna utvecklas jag och kommer vidare med insikt och resultat :)
helt omvänt vad jag tidigare lärt mig, ju mer jag accepterar, ju mer jag följer med utan att sträva, desto lättare går det :) här och precis likadant i själva livet. varför ska vi ställas inför så tuffa utmaningar innan vi förstår???

Ett gott skratt...

tack lila shala för en utvecklande dag !!!

No one is going to knock on your door and force you to be successful!

You need to go and fight for it

Are you a fighter? That's the real question.