STRÅLNINGEN GÅR FRAMÅT MED SKIFTANDE RESULTAT...

strålningen är inne på sin tredje vecka

redan första veckan fick jag ont, se tidigare inlägg. nu är det onda borta men hostan fortsätter, vad kan det då vara? man undrar ju när det inte ger med sig.

i torsdags, förra veckan slutade med att jag satt på akuten, igen...

blev ditskickad av flera sjukvårdskunniga jag pratade med under dagen, då hostan inte gett med sig och jag blir mer och mer andfådd. inte vad jag har lust med direkt, hade tänkt mig få upp flåset till en något bättre nivå men det blir inte alltid som man tror. prover togs, EKG, blodprover samt lungkapaciteten kollades. den sistnämnda var inte 100% som tidigare, vilket får en att fundera... hur ska detta fortsätta? jag som trodde jag skulle bli piggare och starkare dessa veckor i huvudstadens trafikbuller.  dagen slutade med att ingen röntgen gjordes som jag kom dit för. man får väl bli bäst på att vara cool och ta det lugnt...

i fredags på morgonen, datortomografi gjord

skönt att det hanns med innan strålning och sen flåsande med benen på ryggen för att hinna med båten hem till ön :) sen var det hem, ljuva hem för mig och ut i skogen.

huden sägs bli torr, skör och mer eller mindre röd

jag varken ser eller känner så värst mycket på huden ännu men då smörjer jag mig med bästa blandningen. en kräm för dunderfukt, en kräm för att svalka ner och en kräm som mildrar brännskador, vad mer behövs då? delar gärna med mig utav min kunskap kring dessa, till dem som vill beställa, tar bara några dagar att få hem på posten...

FRÅN CELLGIFTER TILL STRÅLNING

förra veckan och strålningens första dag

intressant med massor av information första dagen. kom till KS och hade med mig min dotter, skönt med sällskap. tog dubbelt så lång tid som jag förstått att det normalt brukar ta, med grundlig genomgång av en jättetrevlig sköterska. sen tog de bilder, bilder och ännu fler bilder innan de strålade allt som behövdes. ska strålas i 25 dagar och då ska förhoppningsvis alla missade cancerceller som ännu inte tagits bort av cytostatikan hittas och förintas, låter bra. fick jätteont i axlarna som stasade i den ställning som jag måste ligga i. förstår att det beror på att jag är så bred om axlarna så det blir lite så, bara därför. i övrigt känns det ingenting, bara en massa konstiga ljud som försiggår i ca 10 min. lätt som en plätt

tillbaka på hotellet, sen...

...dusch och smörja in med allra bästa egna trippel-fuktblandningen, bra att jag har de bästa naturliga krämerna själv :) har jag lärt mig av min kompis Eva att man sen ska ta det lugnt en stund och låta huden återhämta sig.
där tog det stopp, jag kunde helt enkelt inte vila, fick så himla ont i bröstet, kunde inte andas ut, utan det gjorde så ont. tänkte att så här kan jag ju inte ha det i natt, då det inte gav med sig. fick ta mig till akuten och blev kvar till kl 20 innan jag kunde återvända. glad för att det inte var hjärtat som jag trodde. försökte gå i säng och kunde till slut somna och sov bra på Alvedon. blodprover togs dagen eter, då de vill veta om mitt hb var för lågt och isf kan orsaka problem m andningen. man får hoppas på det bästa. det är inte alltid en dans på rosor, fortsättning följer...

började Stockholmsvistelsen med en härlig NuStart och äppelskal

hösten börjar bra i rena rama sommarvädret.  var med allra bästa kollegorna samt blivande kollegor på Scandic Continental hela helgen som precis var. vilken energi och glädje, vilka härliga talare som berättade, utbildade oss samt inspirerade oss som valt denna härliga framtid att jobba med. vi fick bl a lära oss äppelskalets enorma betydelse och kraft, nu vill vi aldrig mer strunta i skalet...

för mig var helgen en utmaning och andra dagen framför allt var jättetuff. jag ångrar inte en sekund att jag var med och lärde mig massor och precis just det jag behövde kom till mig :) tack alla kloka människor !!!

det finns ingenting mer attraktivt än att få bestämma allting själv, tycker jag... 

jag bygger mitt eget team med precis just de människor jag själv trivs bäst ihop med. drivna och positiva, som själva vill göra en förändring och skapa en ny hållbar livsstil. hör av er om ni vill veta mer om att jobba hemifrån... jag berättar gärna, nu har jag tid att träffa dig...
* new lifestyle
* entrepeneur
* social media
* health &beauty products
* no 9-5

OJ, VA SLITEN JAG VERKLIGEN VART...

jag har nog inte fattat att jag blev så sliten, alls...

...då jag genomgått denna enormt jobbiga period i mitt liv, snacka om att inte hänga med... min positivitet och förmåga att titta uppifrån på mig själv kan jag inte klaga på, den har ju hjälpt mig att fokusera på andra saker.
när jag kom till sista behandlingen som var den 16/8 så var det som att få en chock, inte den dagen men direkt efteråt. jag förstod inte förrän min sköterska Ann-Britt Nilsson träffade mig några dagar senare, att min energi bara räckt fram till och med att jag fick de sista cellgifterna, alltså till den dagen, inte längre. tårarna bara störtade för att hon frågade några frågor om hur jag mådde.
det jag definitivt inte räknat med, var att energi skulle ha räckt till att ta hand om cytostatikan som då fanns i min kropp även efteråt, det tar ju ett tag innan de går ur kroppen. detta resulterade i att jag blev helt paralyserad en hel vecka. jag blev jätteledsen och apatisk, men mest förundrad över att jag inte kunde vara glad över att det hela var över, jag ville ju skåla i champagne. men det var ju inte riktigt över, om man tänker efter, kroppen jobbade frenetiskt för att jag skulle orka igenom även denna sista omgång...

tror inte någon kan föreställa sig hur mycket jag längtat efter denna dag.

jag hade tänkt fira och vara jätteglad, men det fick jag minsann vänta på, ett bra tag till. så smått kom jag ur denna bubbla ca 10 dagar senare, vilket var ovanligt länge för mig att återhämta mig. tur att jag hade OS att titta på, det gjorde att jag inte fokuserade på hur tuff denna sista omgång blev förrän efteråt. inte helt konstigt att jag kände så, då jag med tiden blivit mer och mer svag av att cellerna skulle brytas ner, vilket också är själva meningen...

lite av den nyvunna energin har nu kommit tillbaka igen

två veckor senare. då tänkte jag direkt att jag ju kunde börja jobba så smått igen, vilket jag är jättesugen på. varför inte, då jag har ett så roligt jobb så jag tycker inte ens att jag jobbar :)
det är ju så jag fungerar och jag älskar att dra igång med härlig nyvunnen energi, att helt enkelt kasta mig ut och dra igång nya projekt och idéer som vanligt.
men nej, vad jag bedrog mig. förstod igen utav resonemanget ifrån min sköterska Ann-Britt, att jag ska faktiskt behålla all energi jag får tillbaka, bara för mig själv.
stort, stort tack till den fantastiska Onkologen i Visby, för alla bra råd och den otroliga omvårdnad som ni skänker mig och alla andra.
tack även till mig själv som kan lyssna men också direkt applicera dessa goda råd och göra råden till mina egna delmål.
nu ska jag njuta, njuta samt reparera mig själv, en lång tid framöver. min "bästa" sköterska har helt rätt och nu är det min "mission" för tillfället, att just bli bäst på att inte slänga iväg all energi på jobb utan investera den till mig själv... vi hörs :)